Man vill ha sin bit av kakan och visst fan vill man äta den med!
Spinning imorse, ringde hanne klockan 5 och undrade om vi verkligen inte hade några bra ursäkter för att inte gå. Men väl i cykeln kändes de rätt så bra att vara där. Inte att sitta på sadel jävlen eftersom rumpan blir öm som bara den. Men att tagit sig dit.
Resten av dagen gick rätt smärtfritt. Dock hade DeMoss familjen en intervju med en ny aupair. Gud jag kan inte beskriva känslan. Man känner sig värdelös och ledsen och arg och att man inte duger till någonting. Usch gud vad svårt det var att spela med alla exalterade människor.
Och sen å andra sidan, jag är klar här. Jag kan/vill inte stanna mer än ett år. Detta året har gett mig vad det kunnat. Jag har gjort allt jag kan och mycket mer än vad jag visste att jag kunde åstadkomma.
Det är ju en del av aupair cirkeln men det är ju klart att man vill höra:
ingen kan vara så bra som du varit!
men vilken dröm man lever i, haha!
Nu ligger jag i sängen och funderar på om jag ska ta ett jet skii körkort eller inte. Vi får se hur mycket jag orkar tänka innan nattens sömnbrist hinner ikapp!
Love!
Kommentarer
Trackback