Nu har jag bott här så länge och pluggat så mycket franska, att jag börjar få lite kläm på språket.
Jag kan nu prata med datorn, tyvärr pratar ju inte alla som datorer här vilket är lite tråkigt.
I lördags var min Taiwanesiska vän och hennes pojkvän här och vi fick lära oss att, franskan är som fransmännen: fulla av anarki.
Så det gjorde absolut ingenting, om man inte förstod något, det är som att räkna matte...

Sen är det ju alltid ett äventyr att gå ut och äta. Igår fick jag äntligen mitt bubbel vatten som jag försökt beställa de senaste 3 gångerna. Servitören började inte ens prata engelska med oss. Vilket jag ser som ett stort framsteg.
Vi beställde och kände oss både duktiga och artiga (Har fått bakläxa på min artighet, det är precis som i USA man ska vara artig hela tiden) Men man hinner ju knappt, för innan jag formulerat om min mening har ju servitören gått..
Det som blev mest spännande var när jag fick in en konstig kniv, då började jag tvivla direkt på vad det var jag egentligen beställt.
Calle blev lika nervös, när han kom på att det nog stått "äpple" och inte "potatis" på sin rätt (Pomme= äpple, Pomme de terre = Potatis)
Men vi lyckades få precis vad vi beställde och det var himla gott!

Nu ska jag fortsätta med min franska, medans jag väntar på att mina morotsbullar ska jäsa (läs morotskladd)

Puss!