Vi har en väldigt speciell granne. Först av allt lider han av lite "brevlåde fetish". Han har under ett flertal gånger bytat ut våra namn på brevlådorna, för att de alla ska se likadana ut osv.
Dessutom när saker och ting gått snett, exempelvis att vår ytterdörr inte stängt sig, så har det varit vårat fel. Alltså Svenskarna/Grekernas fel.
Men i måndags var det helt plötsligt bra att ha oss.
Klockan 18.00 ringer det på dörren, utanför står "han den konstigas" fru/flickvän/vad hon nu är..
Hon berättar för mig att hennes man, fastnat med bilen i garaget och måste komma upp eller ner (vad vet jag det var ju på franska).
Men hon var ju så söt, eftersom hon började sin mening med "Please". Så då får man extra poäng av mig.
Hon blev lite gladare när hon såg att Calle också var hemma, (tror det var hans starka muskler hon ville åt hela tiden)..

Vi promenerar ned till garaget och ser att mannen kommit upp för garagebacken och fastnat över guppet.
Vi har ingen aning om hur han lyckats.Men vi försod ju att han ville komma ned igen.
Han själv har bara ett fungerande ben och hans fru(eller vad det är) är ju lite äldre så vi puttade på.

Första chocken var ju att det var en otroligt plastig bil. Calle var övertygad att den skulle bucklas till om vi (alltså jag också, eftersom jag är så himla start..) tryckte för hårt.

Men till saken, har man en Corvett (aka Batmobil), så antar man ju att personen som äger den kan köra den.
Men att se den här ned backningen fick mitt hjärta att gråta. Och jag tänkte på pappa hela tiden och sa, "om pappa hade sett detta hade han slitit ur gubben ur bilen och kört den själv eller bara gråtit hahha".
Gubben hade ingen kontroll och höll på att backa in i väggen typ 10 gånger på olika sidor.
Och vet ni hur svårt det är att dirigera någon när man inte pratar samma språk och hans fru står och dirigerar helt fel..
Snacka om att vi var nervösa båda två.
Ned kom bilen och in i parkeringsfickan.
Han tackade och vi fick lov att gå hem igen.

Otroligt händelserik kväll blev det i alla fall :P